Ibland...

...är det faktiskt en ren fröjd att åka till jobbet.

Ännu bättre när det är vägarbete på vägen så man måste stanna till ibland och bara njuta av soluppgången.

Det var så vackert, och jag slogs av det gång på gång!

Nu är jag på jobbet och vi har nyligen klarat av vårt möte som vi skulle ha med P o S. Cheferna.

Det blev faktiskt ett bra möte kändes det som, det var inte som att stångas med en betongvägg som man alltför ofta får känslan av när man har försökt att få fram sina åsikter och önskemål.

Det är väl allmänt känt att inom landstinget är det TUNGROTT, det är inte bara att "köra på"..

Det är så mycket som ska klaffa på alla plan. Tur att vi ändå är så självgående som vi är. :D

Så jag hoppas att våra önskemål blir verklighet att dem FAKTISKT lyssnat och tagit till sig av det vi sagt.

Skulle ju dock inte förvåna mig det minsta om det blir nåt HELT annat :)
Men vi löser väl det oxå. Flexibilitet är våra mellannamn.

Igårkväll när jag kom hem så hjälpte jag L med matteläxan, jisses,

det sätter verkligen mina förklaringar på prov.

Så här brukar det vara:

L läser talet för mig, säger svaret och jag säger att det är rätt eller fel.

Är det fel så förklarar jag lite lätt för honom hur han ska räkna ut rätt svar och det är aldrig något problem, han tar till sig det och förstår precis. Kommer med rätt svar inom några sekunder..

Sedan ska vi skriva ner ett svar och visa hur vi räknat ut det...

Det är DÄR svårigheterna kommer in. För jag KAN inte förklara det utan att det blir för invecklat för honom...eller han förstår, men jag är rädd att hans lärare kanske tycker att jag har lärt honom fel.

Försöker få honom att rita för beskriva hur man räknat ut, men det är inte alltid helt lätt.'

Så varje gång han ska lämna in matten så är det jag som har en klump i magen, har jag kanske hjälpt honom för mycket?, har jag lärt honom fel?...

Har inte hört något av henne ännu, och hon säger att han är en riktig klippa på matte. Puh!

Ikväll är det kurs igen, och denna gången känns det inge vidare att gå dit, kanske för att det denna veckan inte har gått speciellt strålande.

Det har bara inte funkat, svårt att sätta fingret på det.

Jag måste börja om från början känns det som. Tråkigt.

Det gick ju så jäääävla bra! Damn it!

Well, jag besitter ju iallafall kunskapen om hur JAG ska göra. Det är bara det att jag måste komma ihåg att använda det i praktiken oxå. Ta mig tiden, det har bara flugit iväg. Det har dessvärre satt sina spår :(

Men det är väl aldrig för sent- tack o lov.

Nu behöver jag frukost!

Hungrig.somfan.nu

~vackert~