Nu du...:)

Ja, fy fasen vad dålig jag blivit på att blogga. Skäms!

Men livet rusar ju på, det är knappt så man själv hinner med.
Jag lägger tiden och energin på mina närmsta, dem som behöver mig.

Min familj är fortfarande dem allra bästa, och jag älskar dem mer än mitt eget liv.

Det har egentligen inte skett några viktiga förändringar sedan sist. Kanske en och annan liten materiell förändring, men inget som jag känner något behov av att vädra här.

När det kommer till familjen så är det ju ändå så fortfarande att K bor hos oss på heltid, då hans mamma har valt att helt strunta i att träffa honom. Synd.
Men för vår del är vi minst lika glada för det, han har det milsvis mycket bättre hos oss än hos henne.
Det är ett faktum.
Dock är han besviken på henne och superledsen, förstås. Men vi kämpar på att försöka få honom att förstå att det är HENNES fel, han har ingen del i hennes beslut alls.
Hon gör fel och det hon gör är medvetet riktat för att såra honom.
Därför försöker jag få N att byta hans nummer och jag tycker inte heller att hon ska kunna kontakta honom utan att det går genom N först.
Hon slänger ju ur sig vad som helst, och det blir som rejäla käftsmällar som får honom att bryta ihop.
Idiot, rent ut sagt!
Men allt går segt, segare än kola!


Vet faktiskt inte riktigt vad jag ska skriva heller, har tappat lite av känslan för att blogga.
Läser dock en del bloggar, och del skrattar man och gläds med, en del förundras man att dem orkar.

Tänk om man var en sån där proffsbloggare som hade fleeera tusen läsare om dagen.
Hujedamig va läskigt!

Räcker med min lilla skara :) Du är så välkommen att läsa :P

Puss!