I huset där jag sitter är det kaotiskt, en tromb som far omkring.
Dock en tromb som man lärt sig att leva med som blivit ens trygga tillvaro i livet.
Inte alltid trivsam, men man vet att gräset sällan är grönare på andra sidan.
Och man gillar läget.
När man är ute i värmen längtar man konstigt nog in till kaoset igen, det är hemma. Trygghet.
Mitt liv har i sååå många år kantats av otrygghet...man tror att det är såhär det SKA vara.
Vanans makt.
Jag håller ändå dörren på glänt, att längta är en del i vardagen, längtan efter lugnet, värmen, glädjen och tryggheten.
En dag är jag kanske där...om jag längtar tillräckligt mycket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar